Det kan aldrig bli som förut.
Du har stängt dörren nu.
Och du har låst.
Det kanske inte var med flit.
Allt kanske var ett misstag.
Du kanske inte hör mig?
Du kanske spelar hög musik i stereon?
Det kanske var ett misstag.
Men det är ditt misstag.
Inte mitt.
Ditt.
Jag skulle kunna banka lite hårdare på dörren.
Eller kasta sten på fönsterrutan.
Eller be någon om hjälp.
Det klart.
Varför tänkte jag inte på det tidigare?
Det kanske jag visst gjorde.
Men jag kanske trängde bort tanken.
Jag kanske inte ville tänka den.
Och nu är jag säker.
Det finns inga andra möjligheter.
Jag vill inte hitta lösningar.
Inte nu längre.
För du har låst dörren.
Och det är ditt misstag.
söndag 9 augusti 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)