Du som aldrig stannar

Jag har saknat dig
det har hänt saker sen du försvann
världen är inte alltid sann
men det ordnar sig

du kommer och går
precis som människor gör
vissa överlever och vissa dör
vissa får inte träffa dig på många år

trots att du ibland hjälper oss är du en hänsynslös egoist
i själva verket bryr du dig inte alls om hur vi mår
du kommer inte till dem vars uppväxt varit svår
och du lyser inte upp vardagen hos dem vars liv är grått och trist

så varför, varför vill alla känna dig?
Varför vill alla vara din vän?
Jo, för trots att du inte stannar länge, kommer du oftast igen
du uppmuntrar alltid, och säger aldrig nej

du och jag var bästisar en gång
det var länge sen
men jag minns dig än
du tog min hand när jag var rädd, och du bar mig när vägen var lång

för en sekund försvann rädslan och sorgen
jag kände något annat, något som fick mig att glömma
glömma de onda känslorna som stannade endast för att smärta och ömma
istället kände jag en lättnad och trygghet i bröstkorgen

ja, alla vill att du deras tillvaro ska smycka
för du är något bra
du är något som alla vill ha
de kallar dig lycka

men aldrig att jag litar på dig igen
jag minns fortfarande ditt svek
du verkar inte förstå att det här inte är någon lek
du är inte längre min vän

så lämna mig ifred, jag ber
det blir aldrig som det var förut
det är slut
adjö, Lycka, vi ses aldrig mer

Att skratta utan att höras

Varför skrattar man inte om ingen hör en?
Varför ler man inte om ingen ser en?
Varför gråter man inte om ingen bryr sig?
Varför retas man inte om offret inte blir sårat?
Varför älskar man fast om man inte blir älskad tillbaka?

Allting

För någon är man en före detta vän
för någon är man en ny bekantskap

för någon är man ett småglin
för någon är man en förebild

för någon är man en svikare
för någon är man en barndomsvän

av någon är man älskad
av någon är man hatad

för någon betyder man ingenting
för någon betyder man allting

för andra är du en vanlig människa
för mig är du en sista chans

It's too late

I don't realize what is going on
tell me, what have I done wrong?
I just don't understand
just a few minutes ago you were holding my hand
but suddenly you said
"I feel so dead"
I didn't understand what you meant
even though I read the letter you sent
it was written
dear jack
the colour of my life is black
everything is so sad
and I feel so bad
I feel like I don't belong anywhere
and it seems like you don't even care
the people around stares at me
don't you see?
the happiness is disappearing in my life
do I mean anything to you except from being you're wife?
I don't even remember how it was before
I need something more
and now I don't know what to do
there's nothing I love more than I love you
you give me that glance full of hate
and I know that it's already too late

Jag hittar dig

En dag
du försvinner
löses upp
spårlöst försvunnen
som en
borttappad trisslott
utriven boksida
som ett
översnöat fotspår
nedbrunnet stearinljus
nästa dag
återvänder du
som en
tidigare borttappad strumpa
som ett
ord man inte kunde finna
jag hittar dig
och jag hittar mig själv

Stress förstör mitt liv

Stress förstör mitt liv
den dyker upp när den är som mest oönskad
och bara stör
det är det enda den gör
stör och förstör
man tror att man kan undvika det
genom att lugna ner sig
men stressen sitter inuti
man kan vara hur lugn som helst på utsidan
men stressen skaver fortfarande där inuti
den kliar och bits
och den sitter inuti
och den förstör mitt liv

Jag är ingen poet

Jag är ingen poet
och ingen författare
och ingen journalist
och ingen skribent

jag är inte proffesionell
eller ovanligt talangfull
eller ovanligt fantasifull
eller speciell

och jag är ingen Verner von Heidenstam
och ingen Bruno K Öijer
och ingen Lucas Moodyson
och ingen Karin Boye

bara en människa med ambitioner

Götgatan ner

Götgatan ner
en i mängden
men ändå ensam
de är fler
Götgatan ner
människor med likgiltiga ansikten
vågar inte visa känslor
ingen ler
Götgatan ner
skyltfönstren, folkvimmel
och byggnader
är vad jag ser
Götgatan ner
hemma väntar fredagsmiddagen
och Let's dance
jag längtar efter er

I slutet av vägen

En lång väg
slingrar sig fram mellan gröna ängar
under blå himmel
över bördig jord
flera kilometer lång är den
solen steker
skuggan gömmer sig
bakom ljuset
jag står i det enda skuggiga partiet
på långa vägar
jag är sval
och nöjd
så varför
varför skulle jag flytta på mig?
skuggan går inte att överbemanna
solstrålarna försöker hitta en öppning
en springa
men det går inte
jag är trygg här
så varför
varför skulle jag flytta på mig?
varför skulle jag gå hela den långa vägen?
jo
för att jag vet
att i slutet av den
finns du

Bögjävlar

MANUS - BÖGJÄVLAR

15 A4-sid.

Rollista

Anders 15 år

Peter 15 år

Lotta 15 år

Mamman 40–50 år

Ulf 15 år

Olle 14 år

Läraren 50-60 år

- › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - ›

Karaktärsbeskrivningar

Anders

15 år (går i 9:an)

Ihop med Lotta (Charlotte)

Struntar i skolan, fast han egentligen är ganska smart

Har ett gäng

Frånvarande pappa

Spelar gitarr

Peter

15 år (går i 9:an)

Öppet homosexuell

Jättesmart

Lite konstiga kläder

Väldigt musikalisk (spelar gitarr & sjunger)

Lotta

15 år (går i 9:an)

Pratar med värmländsk dialekt

Hatar skolan

Älskar att festa och hångla (vara allmänt strulig)

Är ledare för ett gäng

Mamman

40-50 år

Alkoholist

Jobbade som sångerska en gång i tiden

Blev knäckt efter skilsmässan med Anders pappa, som skedde för sju år sedan

- › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - ›

MANUS

Scen 1

(ANDERS sitter på en mur som omger en gul skolbyggnad. Han försöker tända en cigarett, men tändaren är trasig.)

ANDERS: Vafan…

(PETER kommer gående emot honom. Han har en gitarr hängandes på axeln i ett band.)

ANDERS: Du! Har du eld?

(PETER räcker fram en tändare. ANDERS tänder cigaretten och drar ett djupt bloss.)

ANDERS: Ska du ha en?

(PETER skakar på huvudet.)

PETER: Jag har slutat.

ANDERS: Är du ny här, eller?

(PETER nickar.)

PETER: Jag heter Peter.

ANDERS: Anders.

(De skakar hand.)

ANDERS: Spelar du? (Han tittar på PETER’s gitarr.)

PETER: Japp.

ANDERS: Jag med. Eller, jag är inte så bra, men… jag kan några ackord.

PETER: Har du skrivit något? Låt alltså?

ANDERS: Naej… Eller… några låtar kanske.

PETER: Får jag höra?

(Han räcker fram gitarren.)

ANDERS: Nej, alltså, inte här… dessutom… jag sjunger inget vidare.

PETER: Jag kan spela något. Om du vill, alltså.

ANDERS: Visst… Gärna.

(Då ringer en skolklocka i bakgrunden, och Olle och Ulf kommer gående mot dem.)

ANDERS: Jag måste nog sticka nu. Men du kan ju spela något sen, kanske… ehm… vi ses.

(ANDERS vinkar lite nonchalant och hasar iväg.)

PETER: Hej då.

Scen 2

(I ett klassrum. Det är ganska stimmigt, alla pratar med varandra. LOTTA målar naglarna och har fötterna på bordet.)

LOTTA: Anders, hänkar du till Karinas fest eller inte? Vi måste säga om vi kommer idag.

ANDERS: Mmm…

LOTTA: Men hörru. Du vet väl att det är FF? Du och jag kan ha det lite mysigt. (Hon ler förföriskt.) Uffe ska sno sin pappas kubanska cigarrer.

ANDERS: Alltså jag vet inte. Jag måste hjälpa morsan med en sak.

LOTTA: Kom igen Anders, det blir görkul! Förresten hjälper du alltid din morsa. Hon kan väl göra något själv ibland. Vi ses ju aldrig längre.

ANDERS: Men lägg av nu, jag har ju sagt nej. Karina är en tönt.

LOTTA: Ballare än Olle i alla fall. Kolla på han. Han petar sig i näsan hela jävla tiden.

(De vänder sig mot Olle som ser väldigt cool ut. Bredvid honom sitter Karina med lillfingret i näsborren. Anders ger Lotta ett menande ögonkast.)

LOTTA: Vadå, hon klia sig ju lite bara. Det gör väl du också ibland.

(LÄRAREN sitter vid katedern och gnuggar tinningarna.)

LÄRAREN: Men för bövelen, håll snattran! Som ni vet så ska en ny elev börja i vår klass. Jag skulle vilja att ni tar hand om honom och får honom att känna sig välkommen. Begriper ni det?

(Ingen svarar. Läraren går ut. Hon kommer sedan in med PETER. ANDERS och PETER’s blickar möts.)

LÄRAREN: Allihopa, det här är Peter. Jaha, Peter, vill du berätta något om dig själv?

PETER: Ja… Jag kommer från Hemmesta. Jag gillar djur och är emot djurplågeri. Och så har jag en egen katt som heter Loppan. Jag talar flytande latin, och… jag är homosexuell.

(Alla stelnar till. ANDERS ser chockat på PETER. LOTTA råkar måla utanför läpparna med läppstiftet.)

LÄRAREN: Mmm… eh… Och ingen vill fråga Peter om… något? Inte? Okej… ja, Peter, du kan sätta dig där bredvid… Charlotte.

(PETER går genom klassrummet, och på vägen till sin plats kastar någon en pennvässare i huvudet på honom, men han går bara vidare utan att bry sig. När han sätter sig bredvid LOTTA flyttar hon sig så långt bort från honom som möjligt och hennes tjejgäng fnissar.)

Scen 3

(Anders gäng står på skolgården.)

ULF: Fan, såg ni den där homofjollan imorse?

ANDERS: Jaa, svårt att undgå, liksom. Men… ska ni på Karinas fest?

OLLE: Såg ni vad han hade på sig?

ULF: Jävla V-ringad hippietröja. Tönt.

(Ulf spottar en stor loska på marken. LOTTA kommer fram, tätt följd av sitt tjejgäng. Alla blossar på cigaretter.)

LOTTA: Hej älskling!

(Hon går fram till ANDERS och kysser honom. Han lägger armen om henne. Då kommer PETER fram till dem med händerna i fickorna. PETER försöker se ANDERS i ögonen men ANDERS tittar ner.)

PETER: Tja. Vad händer?

(Gänget går fram till PETER och ULF knuffar honom bakåt.)

ANDERS: Fan vad du stinker, homoäckel.

PETER: Är det inte fint väder idag?

(LOTTA kastar sin cigarett på honom.)

PETER: Ni borde inte röka. Det är dåligt för hälsan.

(Oväntat klipper OLLE till honom i ansiktet.)

NÅGON I LOTTAS GÄNG: Fan vad snyggt, Olle, rakt i ansiktet. Kom nu så sticker vi, Lotta.

(De går. PETER står kvar och stirrar på ANDERS rygg.)

Scen 4

(PETER går till sitt skåp, han har en stor blåtira över ögat. Han öppnar skåpet och en massa lappar trillar ut. PETER tar upp en av dem och läser.)

PETER: Bögjävel…

(Han tar upp en ny lapp.)

PETER: Fjolla, homoäckel, gitarrnörd…

(Han samlar upp dem allihop i famnen och går fram till ULF, OLLE och ANDERS som står och skrattar. PETER räcker över lapparna till ANDERS.)

PETER: Här, jag tror att de är dina.

(Sedan går han iväg. ANDERS står kvar och tittar efter honom.)

Scen 5

(ANDERS kommer in i lägenheten efter skolan. Flera spritflaskor står uppradade i lägenheten.)

ANDERS: Hallå? Mamma?

(ANDERS går in i vardagsrummet. MAMMAN ligger på soffan i morgonrock, rufsigt hår och tofflor. Ögonen är simmiga av alkohol. Teven står på fast ingen tittar.)

MAMMAN: Hej älskling…

(ANDERS tar upp en tom spritflaska från det dammiga golvet.)

ANDERS: Har du druckit?!

MAMMAN: Bara lite…

(ANDERS kastar flaskan i väggen.)

ANDERS: Jävla kärring! Du gör ju inget annat än att ligga där och supa!

MAMMAN: Men Anders… Det var ju bara lite, lilla gubben… jag behövde det.

(ANDERS har tårar i ögonen. Han springer ut ur lägenheten och slår igen dörren med en smäll.)

Scen 6

(ANDERS springer, fortfarande rasande. Han får syn på en välbekant figur som sitter på en bänk nere vid stranden. Han springer närmare för att se om det är PETER.)

ANDERS: Vad gör du här… bög?

(PETER vänder sig långsamt om. Hans läpp är sprucken.)

PETER: Du behöver inte låtsas när de inte är här.

(ANDERS tar ett steg bakåt och har en sammanbiten min i ansiktet.)

ANDERS: Vad fan vet du om jag låtsats?

PETER: Du är ju inte sån.

ANDERS: Kanske jag visst är.

PETER: Gillar du Beatles?

ANDERS: Va? Vad snackar du om?

PETER: Ja, Beatles. Du vet, all you need is love, love, love…

ANDERS: Jahaa… Nej, det är inte direkt min stil. Men du sjunger ju bra, kan du inte spela den?

PETER: Okej…

(Han tar fram sin gitarr han haft runt axel hela tiden. Han tar prövande några ackord och börjar sedan spela och sjunga.)

PETER: There's nothing you can make that can't be made.

No one you can save that can't be saved.

Nothing you can do but you can learn how to be you

in time - It's easy.

All you need is love, all you need is love,

All you need is love, love, love is all you need.

ANDERS: Vad bra du sjunger. Du borde jobba med det. Min mamma gjorde det förut. Sjöng alltså.

PETER: Förut?

ANDERS: Hon super. Sen pappa stack, har det varit hennes enda tröst. Hon har slutat med allting. Liksom slutat leva.

PETER: Jaha…

ANDERS: Om du säger det här till någon dödar jag dig. Fattar du det?

(PETER nickar. Han och ANDERS fortsätter att se ut mot havet.)

Scen 7

(Det är skola igen, ANDERS och hans ”kompisar” står vid muren och röker. När de skymtar PETER på skolgården börjar de gå mot honom. ANDERS går längst bak. Han tar kraftiga bloss på sin cigarett för att kunna undvika att prata med PETER.)

ULF: Tjenare bögfjolla.

OLLE: Har inte du fattat att du inte kan visa ditt fula fejs när vi är här?! Vi vill inte se det! Fattar du det?! Det är så jävla fult…

(LOTTA och två av hennes anhängare kommer fram och skrattar tillsammans med ULF och OLLE. ANDERS är tyst och ser ner i marken.)

ULF: Kom igen nu, Anders! Säg något till fjollan!

ANDERS: Eh… jag kan inte, jag är allergisk mot bögar.

(Alla skrattar förutom han själv och PETER. *Musik börjar spelas. PETER går långsamt därifrån.)

Scen 8

(PETER och ANDERS träffas vid havet. Man ser att de sitter och pratar, men musiken* överröstar deras röster. *Musiken tonas ut.)

ANDERS: Förlåt.

PETER: Det är okej. Men du fattar väl att du måste sluta?

ANDERS: Alltså… Om jag… om det kommer ut att… att jag… att vi träffas. Då blir det jag som får skit, fattar du?

PETER: Och? Jag har fått så himla mycket skit, tror du att det bara flyger in genom ena örat och kommer ut genom det andra? Man glömmer inte sånt, men jag väljer att inte tänka på det. Jag bryr mig inte om att andra tycker att jag är konstig och äcklig. För jag vill vara den jag är. Vill inte du också det?

ANDERS: … Jo… det är klart. Men… jag är inte som du.

PETER: Om jag klarar det gör du också det.

Scen 9

(ANDERS sitter vid köksbordet och äter. En dörr öppnas i lägenheten och MAMMAN kommer in med sotiga ögon och smutsigt hår.)

ANDERS: Var har du varit?

MAMMAN: Jag har skrivit in mig på rehabilitering.

(ANDERS reser sig upp för att se om hon är allvarlig. När han ser att hon inte är påverkad, kramar han om henne.)

MAMMAN: Skäms du för mig?

ANDERS: Ibland…

MAMMAN: Förlåt för att jag har varit en sån dålig mamma. Men det ska bli bättre nu. Okej?

(ANDERS nickar. De fortsätter krama varandra. *Musik börjar spelas.)

Scen 10

(ANDERS och hans gäng står utanför skolan. LOTTA försöker kyssa ANDERS, men han drar sig undan.)

LOTTA: Alltså, varför är du så konstig? Du kom inte på Karinas fest, jag stod fan där och väntade hur länge som helst. Så vill du aldrig hångla längre.

ANDERS: Det är ju för fasiken det enda du vill. Hångla och bli full.

LOTTA: Är det inte det du vill då?

ANDERS: Nej.

LOTTA: Gillar inte du mig längre?

(ANDERS svarar inte.)

LOTTA: Men svara inte då, din jävel! Jag kan väl hångla och bli full med någon annan!

(LOTTA springer iväg. PETER kommer fram till dem.)

ULF: Nämen kolla, här kommer ju bögen.

PETER: Jajamensan, här kommer bögen.

ULF: Det är fan inte normalt att vara en sån som du är.

PETER: Är det inte? Vad tycker du, Anders?

ANDERS: Eh… nej.

PETER: Är det därför du har varit med mig? För att du tycker att jag är onormal? Du är verkligen lika feg som du sa att du var.

(PETER går iväg. ULF och OLLE ser chockade ut.)

ULF: Har du varit med bögen?

ANDERS: Bögen heter faktiskt Peter och ja, jag har varit med honom… för… jag är kär i honom!

(ANDERS vänder sig om och springer efter PETER.)

ANDERS: Peter, vänta!

(PETER saktar ner men vänder sig inte om.)

ANDERS: Jag har sagt det nu.

PETER: Vadå?

ANDERS: Att jag är kär i dig.

PETER: … Kär? Är du kär i mig?

ANDERS: Ja. Jag är bög. (Han vänder sig om, mot OLLE och ULF och höjer rösten så att de ska höra.) Hör ni det? Jag är bög!

(ANDERS och PETER tar varandra i handen och går iväg. ULF och OLLE ser chockade ut när de går förbi.)

OLLE: Bögjävlar!

(Lotta och Karina kommer fram till dem.)

LOTTA: Tjenare. Är Anders fortfarande sur?

ULF: Lotta, Anders är bög.

LOTTA: Aah, visst, han är bög. Och min pappa heter Kalle Anka!

OLLE: Allvarligt, Lotta. Anders och bögen är ihop.

LOTTA: Vafan! Menar ni allvar?

(ULF och OLLE nickar.)

LOTTA: Jaha. Tror ni jag bryr mig eller? Han är ändå inte värd mig. Plus att han kysser som en lama. Kom nu, Karina, så går vi.

Scen 11

(ANDERS och PETER sitter på bänken och håller varandra i handen.)

PETER: Jag är kär i dig också.

ANDERS: Jag vet.

(De böjer sig långsamt fram och kysser varandra. Musik: Beatles - "All you need is love")