när vi inte finns utan bara existerar

och så låter man sig omslutas av det varma mjuka mörkret som
omsluter en som ett följsamt täcke
och blundar gör man
allt och ingenting blir till en dans utan slut utan steg
livet har tagit en paus
och ditt liv
ditt liv har tagit en paus bredvid mitt liv.
en annan dag ligger vi på stranden under ett randigt parasoll hela dagen
vi tar en paus från livet för att leva i en bubbla där endast digestiveskex och hallonsaft existerar
vi läser veckotidningar och blundar hela dagen
låter oasen av skugga i ljuset omsluta oss som en tunn, sval sjal av dvärgspunnen tråd som älvorna klär sig i när de dansar i natten
vi blundar för allt, till och med solen
bara för en liten stund
för en liten stund som blir till en timme och en hel dag låtsas vi att vi inte finns
inte på riktigt utan bara i fantasin.
kanske är det så alltid bara att vi inte vet om det?
kanske är allt bara illusioner?
kanske tror vi människor att vi vet allt när vi inte vet någonting alls?
vi kan fundera i evigheter
men det gör vi inte.
för det här är inte en dag för långrandiga analyser
och inte en natt för evighetstankar.
det här är ett dygn när vi inte finns, utan bara existerar som molekyler i luften.

F1 RAND0M

jag finns inte.
ljuset lyser,
mörkret myser
i sin ensamhet
ögon blänker innanför locken
livet fryser och huttrar
döden svettas och gnyr.
rädslan
har tagit semster.
tryggheten tejpade jag ihop och la undan i en låda
för eventuellt framtida bruk.
(jag brukar spara. man vet aldrig när man behöver saker.)
varför gör dom på detta viset
och varför gör inte jag så?
man tror inte att glödlampan är solen för ljusen är olika.
solens är varmare.