tänk om det kunde gå hål i tanketanken så att alla tankar läckte ut

gaaaaaaaaaaaaaaaaah.
sluta tänk. sluta tänk sluta tänk sluta tänk sluta tänk! det räcker nu, nu har jag tänkt färdigt för det här livet. nu kan jag sluta tänka och bara göra. nu behöver jag inte analysera allt in i döden och reflektera och värdera allting när jag ligger i sängen på nätterna och bara vill sova. nu behöver inte all min tid gå åt till att fundera och problematisera och vara cynisk.

detta är ett stort problem. nu räcker det. för ingenting blir bättre av att anlyseras in i döden, det blir fan inte det. jag har slösat bort så äckligt mycket tid på det nu. tyst nu. tyst där inne i det proppfulla huvudet, in med lite mjuka skynken typ så att det inte ekar så jävla mycket hela tiden. lite bättre aukustik, tack, så att man kan urskilja vad man tänker och kanske rensa bort det minst viktiga (= ca 98 % av allt). sätt in lite ludd i öronen eller nåt, så att tankarna inte kommer in. gud. typ. är det du som gör det, gud? eller kan man ringa ett ett två och be dem stänga av hjärnan? bara för ett litet tag. eller funkar öronproppar om man trycker in dem tillräckligt hårt?

tänker man när man dör, förresten? för då vill jag verkligen inte dö. vad sjukt läskigt och frustrerande att märka att man plötsligt tänker tänker tänker när man tror att man inte ska kunna göra det. man ser ingenting hör ingenting känner ingenting och det finns egentligen ingenting man kan tänka på, men ändå gör man det. man tänker på att man inte kan tänka och man tänker sönder sig själv. och så håller man på med det i en bokstavlig evighet, och man kan inte dö, för man är redan död.

TANKAR BORDE DÖ.

b r u t e n t r y g g h e t

Tack för så mycket som möjligt. Tårar kommer att fällas. Sen fraktas man vidare. Tack för Från Och Med och Till Och Med Er. Ni är ungefär allt. [Det bästa som har hänt mig.] Jag vill verkligen inte släppa taget.

Ska man ens behöva släppa något som är så fruktansvärt bra? Gå vidare? My ass. Vadå gå vidare. Det är ju för i helvete minnen och erfarenheter som gör en person. Jag tänker fan inte gå vidare. Jag tänker gå baklänges skitlångsamt och inte någonsin släppa det bästa som har hänt mig med blicken. Det handlar fan inte om att gå vidare. Det handlar om Ni och Mig. Och om det kommer att finnas något Ni Och Jag något mer.

För det är ju bara så jävla konstigt om det här är allt som blir. Är det här allt som blir så dör jag. Det kanske jag gör. För jag vet inte vart jag ska gå vet inte ens om jag kan gå eller ens kan SE för jag ser fan inget annat än er. Uppgivenhet. Vad skulle jag göra om jag var huvudpersonen i en film. Tänk tänk. Vad fan skulle jag göra.

Ursäkta att man har något som man håller jävligt hårt om. Ursäkta att man krampaktigt klamrar sig fast i något när man inte riktigt vet var man ska ta vägen. Ursäkta att man vill bli lite älskad och inte vill riskera de som man älskar och som man tror älskar en tillbaka.

möte i misären/trasigheten

jag behöver er mer än jag älskar er och jag älskar er så jävla mycket. DET GÖR OOONT. jag behöver att ni behöver mig. jag tror inte att jag klarar att ni inte behöver mig. om ni försvinner då dör jag. DET GÖR OOOOOONT. det gör så jävla ont ibland att älska. och när det slutar göra ont blir man så jävla rädd och liten. det är då man börjar undra om man finns.

jag tror att jag är trasig/ I think I'm broken.