Bögjävlar

MANUS - BÖGJÄVLAR

15 A4-sid.

Rollista

Anders 15 år

Peter 15 år

Lotta 15 år

Mamman 40–50 år

Ulf 15 år

Olle 14 år

Läraren 50-60 år

- › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - ›

Karaktärsbeskrivningar

Anders

15 år (går i 9:an)

Ihop med Lotta (Charlotte)

Struntar i skolan, fast han egentligen är ganska smart

Har ett gäng

Frånvarande pappa

Spelar gitarr

Peter

15 år (går i 9:an)

Öppet homosexuell

Jättesmart

Lite konstiga kläder

Väldigt musikalisk (spelar gitarr & sjunger)

Lotta

15 år (går i 9:an)

Pratar med värmländsk dialekt

Hatar skolan

Älskar att festa och hångla (vara allmänt strulig)

Är ledare för ett gäng

Mamman

40-50 år

Alkoholist

Jobbade som sångerska en gång i tiden

Blev knäckt efter skilsmässan med Anders pappa, som skedde för sju år sedan

- › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - › - ›

MANUS

Scen 1

(ANDERS sitter på en mur som omger en gul skolbyggnad. Han försöker tända en cigarett, men tändaren är trasig.)

ANDERS: Vafan…

(PETER kommer gående emot honom. Han har en gitarr hängandes på axeln i ett band.)

ANDERS: Du! Har du eld?

(PETER räcker fram en tändare. ANDERS tänder cigaretten och drar ett djupt bloss.)

ANDERS: Ska du ha en?

(PETER skakar på huvudet.)

PETER: Jag har slutat.

ANDERS: Är du ny här, eller?

(PETER nickar.)

PETER: Jag heter Peter.

ANDERS: Anders.

(De skakar hand.)

ANDERS: Spelar du? (Han tittar på PETER’s gitarr.)

PETER: Japp.

ANDERS: Jag med. Eller, jag är inte så bra, men… jag kan några ackord.

PETER: Har du skrivit något? Låt alltså?

ANDERS: Naej… Eller… några låtar kanske.

PETER: Får jag höra?

(Han räcker fram gitarren.)

ANDERS: Nej, alltså, inte här… dessutom… jag sjunger inget vidare.

PETER: Jag kan spela något. Om du vill, alltså.

ANDERS: Visst… Gärna.

(Då ringer en skolklocka i bakgrunden, och Olle och Ulf kommer gående mot dem.)

ANDERS: Jag måste nog sticka nu. Men du kan ju spela något sen, kanske… ehm… vi ses.

(ANDERS vinkar lite nonchalant och hasar iväg.)

PETER: Hej då.

Scen 2

(I ett klassrum. Det är ganska stimmigt, alla pratar med varandra. LOTTA målar naglarna och har fötterna på bordet.)

LOTTA: Anders, hänkar du till Karinas fest eller inte? Vi måste säga om vi kommer idag.

ANDERS: Mmm…

LOTTA: Men hörru. Du vet väl att det är FF? Du och jag kan ha det lite mysigt. (Hon ler förföriskt.) Uffe ska sno sin pappas kubanska cigarrer.

ANDERS: Alltså jag vet inte. Jag måste hjälpa morsan med en sak.

LOTTA: Kom igen Anders, det blir görkul! Förresten hjälper du alltid din morsa. Hon kan väl göra något själv ibland. Vi ses ju aldrig längre.

ANDERS: Men lägg av nu, jag har ju sagt nej. Karina är en tönt.

LOTTA: Ballare än Olle i alla fall. Kolla på han. Han petar sig i näsan hela jävla tiden.

(De vänder sig mot Olle som ser väldigt cool ut. Bredvid honom sitter Karina med lillfingret i näsborren. Anders ger Lotta ett menande ögonkast.)

LOTTA: Vadå, hon klia sig ju lite bara. Det gör väl du också ibland.

(LÄRAREN sitter vid katedern och gnuggar tinningarna.)

LÄRAREN: Men för bövelen, håll snattran! Som ni vet så ska en ny elev börja i vår klass. Jag skulle vilja att ni tar hand om honom och får honom att känna sig välkommen. Begriper ni det?

(Ingen svarar. Läraren går ut. Hon kommer sedan in med PETER. ANDERS och PETER’s blickar möts.)

LÄRAREN: Allihopa, det här är Peter. Jaha, Peter, vill du berätta något om dig själv?

PETER: Ja… Jag kommer från Hemmesta. Jag gillar djur och är emot djurplågeri. Och så har jag en egen katt som heter Loppan. Jag talar flytande latin, och… jag är homosexuell.

(Alla stelnar till. ANDERS ser chockat på PETER. LOTTA råkar måla utanför läpparna med läppstiftet.)

LÄRAREN: Mmm… eh… Och ingen vill fråga Peter om… något? Inte? Okej… ja, Peter, du kan sätta dig där bredvid… Charlotte.

(PETER går genom klassrummet, och på vägen till sin plats kastar någon en pennvässare i huvudet på honom, men han går bara vidare utan att bry sig. När han sätter sig bredvid LOTTA flyttar hon sig så långt bort från honom som möjligt och hennes tjejgäng fnissar.)

Scen 3

(Anders gäng står på skolgården.)

ULF: Fan, såg ni den där homofjollan imorse?

ANDERS: Jaa, svårt att undgå, liksom. Men… ska ni på Karinas fest?

OLLE: Såg ni vad han hade på sig?

ULF: Jävla V-ringad hippietröja. Tönt.

(Ulf spottar en stor loska på marken. LOTTA kommer fram, tätt följd av sitt tjejgäng. Alla blossar på cigaretter.)

LOTTA: Hej älskling!

(Hon går fram till ANDERS och kysser honom. Han lägger armen om henne. Då kommer PETER fram till dem med händerna i fickorna. PETER försöker se ANDERS i ögonen men ANDERS tittar ner.)

PETER: Tja. Vad händer?

(Gänget går fram till PETER och ULF knuffar honom bakåt.)

ANDERS: Fan vad du stinker, homoäckel.

PETER: Är det inte fint väder idag?

(LOTTA kastar sin cigarett på honom.)

PETER: Ni borde inte röka. Det är dåligt för hälsan.

(Oväntat klipper OLLE till honom i ansiktet.)

NÅGON I LOTTAS GÄNG: Fan vad snyggt, Olle, rakt i ansiktet. Kom nu så sticker vi, Lotta.

(De går. PETER står kvar och stirrar på ANDERS rygg.)

Scen 4

(PETER går till sitt skåp, han har en stor blåtira över ögat. Han öppnar skåpet och en massa lappar trillar ut. PETER tar upp en av dem och läser.)

PETER: Bögjävel…

(Han tar upp en ny lapp.)

PETER: Fjolla, homoäckel, gitarrnörd…

(Han samlar upp dem allihop i famnen och går fram till ULF, OLLE och ANDERS som står och skrattar. PETER räcker över lapparna till ANDERS.)

PETER: Här, jag tror att de är dina.

(Sedan går han iväg. ANDERS står kvar och tittar efter honom.)

Scen 5

(ANDERS kommer in i lägenheten efter skolan. Flera spritflaskor står uppradade i lägenheten.)

ANDERS: Hallå? Mamma?

(ANDERS går in i vardagsrummet. MAMMAN ligger på soffan i morgonrock, rufsigt hår och tofflor. Ögonen är simmiga av alkohol. Teven står på fast ingen tittar.)

MAMMAN: Hej älskling…

(ANDERS tar upp en tom spritflaska från det dammiga golvet.)

ANDERS: Har du druckit?!

MAMMAN: Bara lite…

(ANDERS kastar flaskan i väggen.)

ANDERS: Jävla kärring! Du gör ju inget annat än att ligga där och supa!

MAMMAN: Men Anders… Det var ju bara lite, lilla gubben… jag behövde det.

(ANDERS har tårar i ögonen. Han springer ut ur lägenheten och slår igen dörren med en smäll.)

Scen 6

(ANDERS springer, fortfarande rasande. Han får syn på en välbekant figur som sitter på en bänk nere vid stranden. Han springer närmare för att se om det är PETER.)

ANDERS: Vad gör du här… bög?

(PETER vänder sig långsamt om. Hans läpp är sprucken.)

PETER: Du behöver inte låtsas när de inte är här.

(ANDERS tar ett steg bakåt och har en sammanbiten min i ansiktet.)

ANDERS: Vad fan vet du om jag låtsats?

PETER: Du är ju inte sån.

ANDERS: Kanske jag visst är.

PETER: Gillar du Beatles?

ANDERS: Va? Vad snackar du om?

PETER: Ja, Beatles. Du vet, all you need is love, love, love…

ANDERS: Jahaa… Nej, det är inte direkt min stil. Men du sjunger ju bra, kan du inte spela den?

PETER: Okej…

(Han tar fram sin gitarr han haft runt axel hela tiden. Han tar prövande några ackord och börjar sedan spela och sjunga.)

PETER: There's nothing you can make that can't be made.

No one you can save that can't be saved.

Nothing you can do but you can learn how to be you

in time - It's easy.

All you need is love, all you need is love,

All you need is love, love, love is all you need.

ANDERS: Vad bra du sjunger. Du borde jobba med det. Min mamma gjorde det förut. Sjöng alltså.

PETER: Förut?

ANDERS: Hon super. Sen pappa stack, har det varit hennes enda tröst. Hon har slutat med allting. Liksom slutat leva.

PETER: Jaha…

ANDERS: Om du säger det här till någon dödar jag dig. Fattar du det?

(PETER nickar. Han och ANDERS fortsätter att se ut mot havet.)

Scen 7

(Det är skola igen, ANDERS och hans ”kompisar” står vid muren och röker. När de skymtar PETER på skolgården börjar de gå mot honom. ANDERS går längst bak. Han tar kraftiga bloss på sin cigarett för att kunna undvika att prata med PETER.)

ULF: Tjenare bögfjolla.

OLLE: Har inte du fattat att du inte kan visa ditt fula fejs när vi är här?! Vi vill inte se det! Fattar du det?! Det är så jävla fult…

(LOTTA och två av hennes anhängare kommer fram och skrattar tillsammans med ULF och OLLE. ANDERS är tyst och ser ner i marken.)

ULF: Kom igen nu, Anders! Säg något till fjollan!

ANDERS: Eh… jag kan inte, jag är allergisk mot bögar.

(Alla skrattar förutom han själv och PETER. *Musik börjar spelas. PETER går långsamt därifrån.)

Scen 8

(PETER och ANDERS träffas vid havet. Man ser att de sitter och pratar, men musiken* överröstar deras röster. *Musiken tonas ut.)

ANDERS: Förlåt.

PETER: Det är okej. Men du fattar väl att du måste sluta?

ANDERS: Alltså… Om jag… om det kommer ut att… att jag… att vi träffas. Då blir det jag som får skit, fattar du?

PETER: Och? Jag har fått så himla mycket skit, tror du att det bara flyger in genom ena örat och kommer ut genom det andra? Man glömmer inte sånt, men jag väljer att inte tänka på det. Jag bryr mig inte om att andra tycker att jag är konstig och äcklig. För jag vill vara den jag är. Vill inte du också det?

ANDERS: … Jo… det är klart. Men… jag är inte som du.

PETER: Om jag klarar det gör du också det.

Scen 9

(ANDERS sitter vid köksbordet och äter. En dörr öppnas i lägenheten och MAMMAN kommer in med sotiga ögon och smutsigt hår.)

ANDERS: Var har du varit?

MAMMAN: Jag har skrivit in mig på rehabilitering.

(ANDERS reser sig upp för att se om hon är allvarlig. När han ser att hon inte är påverkad, kramar han om henne.)

MAMMAN: Skäms du för mig?

ANDERS: Ibland…

MAMMAN: Förlåt för att jag har varit en sån dålig mamma. Men det ska bli bättre nu. Okej?

(ANDERS nickar. De fortsätter krama varandra. *Musik börjar spelas.)

Scen 10

(ANDERS och hans gäng står utanför skolan. LOTTA försöker kyssa ANDERS, men han drar sig undan.)

LOTTA: Alltså, varför är du så konstig? Du kom inte på Karinas fest, jag stod fan där och väntade hur länge som helst. Så vill du aldrig hångla längre.

ANDERS: Det är ju för fasiken det enda du vill. Hångla och bli full.

LOTTA: Är det inte det du vill då?

ANDERS: Nej.

LOTTA: Gillar inte du mig längre?

(ANDERS svarar inte.)

LOTTA: Men svara inte då, din jävel! Jag kan väl hångla och bli full med någon annan!

(LOTTA springer iväg. PETER kommer fram till dem.)

ULF: Nämen kolla, här kommer ju bögen.

PETER: Jajamensan, här kommer bögen.

ULF: Det är fan inte normalt att vara en sån som du är.

PETER: Är det inte? Vad tycker du, Anders?

ANDERS: Eh… nej.

PETER: Är det därför du har varit med mig? För att du tycker att jag är onormal? Du är verkligen lika feg som du sa att du var.

(PETER går iväg. ULF och OLLE ser chockade ut.)

ULF: Har du varit med bögen?

ANDERS: Bögen heter faktiskt Peter och ja, jag har varit med honom… för… jag är kär i honom!

(ANDERS vänder sig om och springer efter PETER.)

ANDERS: Peter, vänta!

(PETER saktar ner men vänder sig inte om.)

ANDERS: Jag har sagt det nu.

PETER: Vadå?

ANDERS: Att jag är kär i dig.

PETER: … Kär? Är du kär i mig?

ANDERS: Ja. Jag är bög. (Han vänder sig om, mot OLLE och ULF och höjer rösten så att de ska höra.) Hör ni det? Jag är bög!

(ANDERS och PETER tar varandra i handen och går iväg. ULF och OLLE ser chockade ut när de går förbi.)

OLLE: Bögjävlar!

(Lotta och Karina kommer fram till dem.)

LOTTA: Tjenare. Är Anders fortfarande sur?

ULF: Lotta, Anders är bög.

LOTTA: Aah, visst, han är bög. Och min pappa heter Kalle Anka!

OLLE: Allvarligt, Lotta. Anders och bögen är ihop.

LOTTA: Vafan! Menar ni allvar?

(ULF och OLLE nickar.)

LOTTA: Jaha. Tror ni jag bryr mig eller? Han är ändå inte värd mig. Plus att han kysser som en lama. Kom nu, Karina, så går vi.

Scen 11

(ANDERS och PETER sitter på bänken och håller varandra i handen.)

PETER: Jag är kär i dig också.

ANDERS: Jag vet.

(De böjer sig långsamt fram och kysser varandra. Musik: Beatles - "All you need is love")