rubriker

jag är så rädd för att lämna saker bakom mig.
mest kärlek. men tid också. det skrämmer mig mer än jag vill erkänna att
tiden går
hela tiden
varje minut, varje sekund.
jag undviker att tänka på det, men det verkar som att tiden tänker på mig
ungefär hela tiden.
tiden.
tiden tänker, hela tiden. jag förstår inte den meningen. tiden, tiden. det blir så rörigt när man skriver precis vad man tänker.

jag är i alla fall rädd för många saker, mest abstrakta saker, sånt som inte går att beskriva med några ord
sånt som inte går att förklara för någon som aldrig känt samma sak.
ja, mest rädd är jag för att tiden går. men kärlek också.
jag är så rädd för att kärleken ska förtvina om jag inte tar hand om den.
jag är så rädd för att de jag älskar ska försvinna, att det inte ska vara
samma sak.
samma sak
längre.
att det inte ska kännas som förut.
att jag ska vara borta, och
när jag kommer tillbaka
är det bara inte samma sak. det går inte att förklara med ord
det bara är inte samma sak.
det är jag mest rädd för i hela världen.