Replik till Sonja Åkessons "Självbiografi"

Jag lever ett alldeles vanligt liv

mamma

pappa

barn

barn

barn

hund.

Jag bor i ett alldeles vanligt hus

i en alldeles vanlig villaförort

i lilla Landet Lagom.

Jag är en alldeles vanlig person

på utsidan.

På insidan är jag speciell

precis som alla andra.

Jag lever i en bubbla

jag vet vad som händer där utanför

men jag bryter mig inte ut

nej, jag stannar här

drar täcket upp till näsan

och somnar om

för att slippa bli vuxen

jag vill vända vinden

vill vara Någon

vill storma, översvämma, synas, höras

för jag kan

jag är nog tuffare än somliga tror.

Nä hörredudu, mycket snack och lite verkstad

det där tror jag på när jag ser det

men ingen ser, för ingen tittar

och ingen hör, för ingen lyssnar

och jag är precis lika instängd som jag var innan jag var född

och låg ihopkrupen i magen

som var

varm och

trygg och

mysig och

snäll och

ingen fara, inget ont kan hända och

var inte rädd för att misslyckas, för du får inte ens försöka.

Jag är en fisk i ett akvarium

tvingas se allt men får inte

får inte

får inte

göra något.

Se men inte röra.

Instängd.

Precis som alla andra.

Jag vill bli något.

Jag vill vara en ensam blåklocka bland ett hav av vitsippor

jag vill förändra.

När jag var pytteliten var jag ensamt barn

älskad

bortskämd

och ompysslad

som en oersättlig, ovärderlig medaljong

sen kom en konkurrent

jag var inte längre mammas och pappas enda lilla älskling

men det gjorde inget

för jag hade fått ett litet gosedjur.

En lillebror.

Mitt största intresse var att pussa på honom.

7 år senare kom en till

världens smultronsötaste lillasyster

mitt nya intresse blev att bära runt på henne

för jag tröttnat på att pussa på min nu 7-åriga lillebror.

Jag försöker att leva i nuet

men det är svårt när man så gärna vill ha en framtid.

Jag är som en sol som knappt vågar gå ner

bara för att jag är rädd att

jag inte ska kunna gå upp igen.

Jag klättrar och klättrar

högre upp i trädet

skynda skynda

måste upp till toppen

och vidare

fort

och vill man nå trädtopparna ska man ju sikta mot stjärnorna.

Vi flyttade ut i skärgården för att få lugn och ro

och för att vi barn skulle få en

bra uppväxt

men det var innan lillasyster kom till världen.

Smultron skog röda villor skog Klippbadet stjärnklara nätter eget rum skog.

Lillasyster kom.

Busig blandrasvalp kom.

Jag var liten och knubbig

och sen blev jag lite äldre, men var fortfarande knubbig

jag hatade att ha klänning för att jag inte kände mig smidig

så jag gick på bröllop i mjukisbyxor

jag hade en spionklubb med en kompis

den hette Spy Eyes

vi köpte en peruk för 600 kr som vi aldrig använde

jag hatade allt som var tjejigt.

Jag är en sån som försöker

en sån som inte ger upp

inte en mesig smörblomma som böjer sig efter vinden

inte en isbit som smälter i solen

nej, jag är en solros som rakryggat ser solen i ögonen

jag är en våg som inte backar för någonting

jag är en vildros som fryser och drunknar i snö

men som ändå reser sig igen på våren

jag är en fågel som kan komma vart som helst, hur långt som helst

jag är en sån som vågar

fast jag inte vågar.

Och så småningom

kanske jag kan bli

en som inte är som någon annan.