b r u t e n t r y g g h e t

Tack för så mycket som möjligt. Tårar kommer att fällas. Sen fraktas man vidare. Tack för Från Och Med och Till Och Med Er. Ni är ungefär allt. [Det bästa som har hänt mig.] Jag vill verkligen inte släppa taget.

Ska man ens behöva släppa något som är så fruktansvärt bra? Gå vidare? My ass. Vadå gå vidare. Det är ju för i helvete minnen och erfarenheter som gör en person. Jag tänker fan inte gå vidare. Jag tänker gå baklänges skitlångsamt och inte någonsin släppa det bästa som har hänt mig med blicken. Det handlar fan inte om att gå vidare. Det handlar om Ni och Mig. Och om det kommer att finnas något Ni Och Jag något mer.

För det är ju bara så jävla konstigt om det här är allt som blir. Är det här allt som blir så dör jag. Det kanske jag gör. För jag vet inte vart jag ska gå vet inte ens om jag kan gå eller ens kan SE för jag ser fan inget annat än er. Uppgivenhet. Vad skulle jag göra om jag var huvudpersonen i en film. Tänk tänk. Vad fan skulle jag göra.

Ursäkta att man har något som man håller jävligt hårt om. Ursäkta att man krampaktigt klamrar sig fast i något när man inte riktigt vet var man ska ta vägen. Ursäkta att man vill bli lite älskad och inte vill riskera de som man älskar och som man tror älskar en tillbaka.