tänk om det kunde gå hål i tanketanken så att alla tankar läckte ut

gaaaaaaaaaaaaaaaaah.
sluta tänk. sluta tänk sluta tänk sluta tänk sluta tänk! det räcker nu, nu har jag tänkt färdigt för det här livet. nu kan jag sluta tänka och bara göra. nu behöver jag inte analysera allt in i döden och reflektera och värdera allting när jag ligger i sängen på nätterna och bara vill sova. nu behöver inte all min tid gå åt till att fundera och problematisera och vara cynisk.

detta är ett stort problem. nu räcker det. för ingenting blir bättre av att anlyseras in i döden, det blir fan inte det. jag har slösat bort så äckligt mycket tid på det nu. tyst nu. tyst där inne i det proppfulla huvudet, in med lite mjuka skynken typ så att det inte ekar så jävla mycket hela tiden. lite bättre aukustik, tack, så att man kan urskilja vad man tänker och kanske rensa bort det minst viktiga (= ca 98 % av allt). sätt in lite ludd i öronen eller nåt, så att tankarna inte kommer in. gud. typ. är det du som gör det, gud? eller kan man ringa ett ett två och be dem stänga av hjärnan? bara för ett litet tag. eller funkar öronproppar om man trycker in dem tillräckligt hårt?

tänker man när man dör, förresten? för då vill jag verkligen inte dö. vad sjukt läskigt och frustrerande att märka att man plötsligt tänker tänker tänker när man tror att man inte ska kunna göra det. man ser ingenting hör ingenting känner ingenting och det finns egentligen ingenting man kan tänka på, men ändå gör man det. man tänker på att man inte kan tänka och man tänker sönder sig själv. och så håller man på med det i en bokstavlig evighet, och man kan inte dö, för man är redan död.

TANKAR BORDE DÖ.